Vår älskade Ylva är tillbaka efter sommarlov! Hon är tillbaka och som vi har saknat henne. Hon är ju en sån krigare och köttar som om de i te finns någon morgondag! Jag är en sån person som absolut aldrig får blåmärken men när jag mötte Ylva som stod i försvar så va blåmärket framme. Ylva släpper sin motståndare när hon ligger i backen och så även på träningen bär jag mötte henne. Ylva kirrade blåmärke på min axel, visste inte ens att de gick att få blåmärke där men visst. Men jag är så lycklig för alla skratt den tösen ger oss, fortsätt så yllet!!

Vart ska man börja? Jag vet ärligt talat inte, är så trött. Varje muskel skriker, att duscha va som att bestiga världens berg, ville bara lägga mig i duschen och bäras in i sängen.
Ja som ni kanske förstår har vi träningshelg, känns som typ kollo! Sjukt roligt men sjukt jobbigt. Vi tränade dock bara mellan 9 och 11:30 idag. Sen åkte vi tillsammans hem till Madde och beccan för att äta gemensam lunch innan de va dags för match mot Lidingö.

Asså Satan va roligt de va att få spela, kul spel, mycke spring och ett jävla stort hjärta på alla spelare. Alla gav allt och vi kämpade för varandra, sjukt roligt. Så nu byter vi alla om och lägger oss i sängarna för imorgon väntar en dag i hallen mellan 9:30 och 18, ses vi?

(Bild från kära hanni)

Då var säsongens första vecka med handbollsträningar avklarad. Vi var en liten men tapper skara nere i tisdags, något fler (och nyare!) i torsdags, när även Peter behagade dyka upp. Jag är eventuellt den enda som är nöjd över säsongens träningstider (efter en säsong utan träning och i totalt frånvaromörker är jag SJUKT nöjd över att äntligen kunna vara med och leka igen!), hoppas ni andra också är pepp så vi lyckas hålla oss vakna när vi tränar till typ halv elva efter en heldags jobb eller plugg... Det blir nog bra med det!

För er som slarvat med sommarträningen kommer här lite träningstips (känner mitt ansvar i egenskap av sjukgymnast, liksom):

På återseende!

Jag har bättre närvarostatistik än Peter den här säsongen.