Med titeln menar jag INTE "deras" på dagisspråk, utan DOMS som i delayed onset muscle soreness. Och för alla er ovetande där ute så kan jag meddela att det är den engelska termen för TRÄNINGSVÄRK! Alla har vi känt den någon gång, för min egen del var den inte nådig efter förra veckans fysträning.. Får se om det går bättre den här veckan.

Det finns någon slags sjuklig tillfredsställelse i att vakna dagarna efter en träning och knappt komma ur sängen. Att gå på toa är mer eller mindre omöjligt och att gå nerför trapporna när man ska hemifrån är tortyr. Men hur kommer det sig att man drabbas av detta både-bra-och-dåligt-på-samma-gång-onda?

Träningsvärk beror inte på att musklerna har gått sönder. Inte ens lite! (så att skylla på träningsvärk när man inte pallar göra några fler utfallssteg är ingen idé) Det som händer är att muskelcellerna förändras och anpassar sig till större påfrestningar. Förändringarna är ett led i bildandet av nya sarkomerer. Sarkomererna finns i muskelcellerna och är det som gör så muskeln drar ihop sig, och fler sarkomerer = fler grejer som drar ihop sig = starkare muskel. Värst träningsvärk får man av excentrisk träning, alltså träning där muskeln jobbar under förlängning, typ bromsar en rörelse (som när man går nerför en trappa, eller håller emot på väg ner när man gör situps). Man brukar känna av det här härliga påhittet ungefär 1-3 dygn efter träning, och tyvärr är det sant som dom säger: Träning gör att det går över fortare.

Man kan skriva hur mycket som helst, men det är inte så spännande, så jag nöjer mig såhär. Vi ses imorgon, den som får mest träningsvärk vinner!

//AM