Vi vet alla att hanbollsspelare är tuffa, men vad är det som gör det?

Vad är det som gör att vi vareviga träning släpar oss ner för att kasta lite boll? Att vi springer i regn och rusk, på onda knän och trasiga fötter, att vi tränar trots att vi kanske inte borde, när vi har 39 graders feber, att vi skjuter med en armbåge som borde vila, tejpar, limmar, smörjer och använder de mest komplicerade skydden för att kunna spela. Att några blåmärken hit, en rispa där, och skrubbsår är vardagsmat, och ett jack i kinden inte får oss att tappa gnistan?

Vad är det som gör det?

Svaret är enkelt: för att vi älskar denna sport!

Finns det något bättre än att sätta den där klockrena stegsättningen så att försvararen står och kliar sig i huvudet, långt efter att vi satt bollen i bortre krysset, och undrar vad som egentligen hände. Finns det någonting bättre än att täcka ned ett skott, ta upp bollen och kasta den till ett perfekt kontringsmål? Eller att göra det är suveräna utspelet till kanten, inspelet till linjen eller helt enkelt sätta just det där skottet. Ribba in, stolte in, studs in, ja den får gärna studsa ribba-stolbe ribba- stolpe, bara den går in. Eller att få till en där kombinationen som slutar med ledning och vinst, att få en high five och ”nu jäklar nu kör vi” . För att det är så grymt underbart roligt!

 Känslan, pulsen, adrenalinet, gemenskapen och svetten som rinner.

Under åren har vi alla spelat med många olika spelare, och vissa som försvunnit och gått. De som blev kvar har handbollen djupt i sitt hjärta.

Vi offrar(om det nu är att offra) mycket, jag skulle vilja skriva all, tid och kraft på handbollen. Vad gör träning en fredag kväll? Match tidig morgon eller sen kväll.  Vi kämpar för att vi blir glada av doften av klister, känslan av en svettig hall, åsynen av målet och bollen i vår hand.

Tack brudar för att ni förstår!

Nu kör vi vidare!



Snyggt mål Elin! Från matchen mot Bk Sol igår (foto Henrik Bergqvist)

/Amanda