Det var en gång två flickor som taggade för en riktigt rolig handbollssöndag, med först herrmatch och sen dammatch. Det började bra.

Eriksdalshallen bjöd på underhållande handboll och Jessie underhöll i sin tur de två flickorna med sin berättelse om "hur hon faktiskt fick röra bollen". Vi konstaterade att publiken hade svårt för att klappa i takt och att man inte ska utmana ödet och säga "nu har vi det här". I halvtidspausen erbjöds de två flickorna att få skjuts till nästa steg i berättelsen, nämligen farstahallen där en match mot tyresö strand skulle spelas. Flickorna tackade men avböjde eftersom att de ville se andra halvleken av herrmatchen. "Om vi går nu så kanske det betyder otur" signerat den ena flickan. 

Flickorna hejade, skrek och skrattade och herrarna vann tillslut. Tjoho! Nöjda och glada begav sig de två flickorna ut i snöovädret för att kommunalt(!) ta sig till farstahallen, något som den ena flickan tyckte va spännande eftersom att hon oftast åker bil till matcherna. 

Tunnelbanan kom snällt. Hallen låg snällt där den skulle, men väl vid ingången till hallen möttes de an en syn de helst ville slippa. Där kom Anna, och Elin, och Pelle och trunken med bollar å klister å tejp.

"Matchen är inställd. Taket läcker"

De två flickorna svor så det osade, gick in i hallen för att själva se de hinkar som stod utställda runt om på planen. Taket läckte och matchen var inställd. 

Så det var bara att åka hem igen. Som tur va fixade Madde målis skjuts åt oss. Tack Madde!
Mauos lussebullar fick snällt åka hem igen, och vi utan att ha fått sett någon match.

Tydligen hade ylva varit först i hallen redan sen klockan kvart i fem(ylva brukar annars ha en tendens att komma lite sent ibland) men goda gärningar straffade sig idag. Ingen match. Buhuuu.

Sammanfattning: Det kunde ha blivit en bättre handbollshelg. Men killarna vann i alla fall. 
Imorgon får vi trösta oss med träning, och om Anna inte har ändrat sig så blir det födelsedagskalas!


/Amanda "En av flickorna"